publicerad: 2021  
tabernakel tabernaklet, plural tabernakel el. tabernakler, bestämd plural tabernaklen el. tabernaklerna
tabern·akl·et
substantiv
taberna´kel
1 typ av helgedom ur­sprungligen om israelernas flyttbara helgedom under öken­vandringen
○ ibland äv. (sär­skilt förr) fri­kyrko­kapell
belagt sedan ca 1525 (Den Svenska Tideboken); av lat. taberna´culum 'tält', till taber´na, se ur­sprung till taverna
2 sakramentsskåp
belagt sedan 1790