publicerad: 2021  
talan bestämd form talan, utrum
tal·an
substantiv
ta`lan
● i några ut­tryck yrkande om visst domstolsutslag av kärande el. svarande
JFR åtal
(någons) talan (mot någon/något/sats)
(någons) talan (mot någon)
(någons) talan (mot något)
(någons) talan (mot sats)
(någons) talan (om något/sats)
(någons) talan (om något)
(någons) talan (om sats)
väcka talan vid förvaltnings­rätten; bo­lagets talan fördes av en advokatbyrå med in­riktning på affärs­juridik
○ äv. om försvar el. argumentering för viss sak
en tidning som all­tid fört barn och ungas talan
○ äv. rätt till in­flytande
när det gällde renoveringen hade hyres­gästerna ingen talan
full­följd av talan se fullföljd
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska talan