publicerad: 2021
testamente
testamentet testamenten
testa·ment·et
substantiv
1
(skriftligt) förordnande om hur en persons egendom ska fördelas efter personens död upprättat av personen i fråga
JFR
testator
skriva testamente; upprätta ett testamente; bevittna ett testamente; klandra ett testamente
hon skrev om testamentet när hon fick kännedom om släktingarnas intriger
○
äv. bildligt
sista åsiktsyttring (i livet), som man vill att eftervärlden ska begrunda
hans politiska testamente
bevaka ett testamente
juridikanmäla sin rätt i fråga om ett testamente
inbördes testamente
gemensamt testamente för två eller flera personer, till förmån för de efterlevandeupprättat t.ex. av äkta makar:
de har upprättat ett inbördes testamente där allt utom laglotten tillfaller den efterlevande sambon
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen);
fornsvenska testament; av lat. testamen´tum med samma betydelse, till testa´ri 'vittna; bevittna', till te´stis 'vittne'; jfr ursprung till
attestera,
protest,
testimonium
2
endera av Bibelns två huvudavdelningar
Gamla testamentet; Nya testamentet
belagt sedan 1430–50
Fem Mose böcker