publicerad: 2021  
timid neutrum undviks, bestämd form och plural timida
tim·id
adjektiv
timi´d
● som försöker märkas så litet som möjligt om person
JFR blyg, försynt
timid (mot någon)
hon var en timid natur som stod helt i skuggan av sin make
○ äv. om handling och dylikt
han svarade chefen i timid ton
belagt sedan 1716; av lat. tim´idus med samma betydelse, till time´re 'frukta'