publicerad: 2021
tipp
tippen tippar
tipp·en
substantiv
1
vanligen i sammansättn.
avsmalnande ände av något
nästipp; svanstipp
belagt sedan 1597;
gemensamt germanskt ord, besläktat med
1tapp 1,
1topp 1; jfr ursprung till
nippertippa
2
särskild plats för avstjälpning av oönskat material som sopor m.m.
den gamla bilen hamnade på tippen
belagt sedan 1892;
till
tippa 1
3
lyftanordning för
tippflak
belagt sedan 1900
