publicerad: 2021  
1topp toppen toppar
topp·en
substantiv
[tåp´]
1 översta del av någon relativt hög (och smal) före­teelse, t.ex. ett berg el. ett träd
JFR spets 1, toppa 1, toppända
grantopp; masttopp; vågtopp
toppen (av/på något)
toppen (av något)
toppen (på något)
kapa toppen på trädet; Alpernas snö­klädda toppar; toppen av sky­skrapan var osynlig; hissa flaggan i topp
○ någon gång äv. om yttersta del av något
fingertopp; hårtopp
slitna toppar; kluvna toppar; klippa av topparna på hår­stråna
○ äv. bildligt om del med högsta värde, spec. högsta status, prestations­förmåga och dylikt
försäljningstopp; partitopp; svensktoppen
en idrottare som aldrig nådde den absoluta toppen; hon stod på toppen av sin karriär; en tjänste­man i före­tagets topp; laget ligger i toppen av tabellen; hans liv inne­höll både toppar och våg­dalar; topparna på feber­kurvan; hon spelade på toppen av sin förmåga
○ äv. om person i högsta ställning
närings­livets toppar hade över­läggningar i helgen
○ äv. vid absolut värdering, i ut­tryck som an­ger att något är mycket bra, mycket intensivt eller dylikt var­dagligt ofta bestämd form sing.
hon är toppen!; Du får jobbet. – Toppen!; intresset var på topp
○ äv. i ut­tryck för att något ytterligare till­kommer till redan stor mängd
på toppen av alla ekonomiska problem kom nu konflikter på arbets­marknaden
(det är bara) toppen av ett is­berg/is­berget (det är bara) den synliga delenav något som är mycket större än det verkar: enligt forskarna visar rapporten bara toppen av is­berget och egentligen är problemet med övergödning än mer ut­brett
(falla) med flaggan i topp se flagga
från topp till tå från huvudet ända ner till fötternade var klädda i märkes­kläder från topp till tå
topp tunnor rasande ur­sinnighan vägrade svara på journalisternas frågor och stormade ut ur tv-studion topp tunnor rasande
belagt sedan 1430–50 (Konung Alexander); fornsvenska topper, tupper; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.; jfr ur­sprung till 1tapp 1, tipp 1, tipptopp, tupp 1
2 kägel­format före­mål
sockertopp
○ ibland spec. om berg
en av de högsta topparna i fjäll­kedjan
belagt sedan 1540
3 (åt­sittande) kvinno­plagg som täcker bålens övre del vanligen av elastiskt material
JFR T-shirt, tröja
bomullstopp; sporttopp
en mönstrad topp; en ur­ringad topp; hon bar jeans och en svart topp
belagt sedan 1955; av engelska top med samma betydelse; jfr ur­sprung till topless
2topp
interjektion
[tåp´]
● var­dagligt jag går med på det!
Jag före­slår att vi delar lika. – Topp!
belagt sedan 1688; av franska tope med samma betydelse