publicerad: 2021
toppa
toppade toppat
verb
1
skilja bort toppen på träd, hår eller dylikt
SE
1topp 1
någon toppar något
toppa granen; toppa håret
belagt sedan 1671
2
vara placerad överst på någon lista eller dylikt, vanligen i kraft av framstående egenskaper
något toppar något
laget toppade tabellen; han toppar partiets lista i valkretsen och blir därför säkert invald
belagt sedan 1934
3
använda de bästa spelarna i (laget) samtidigt
någon toppar (något) (med någon)
coachen toppade laget i slutminuterna för att åstadkomma en kvittering
○
äv.
använda de bästa i (stafettlag) i början vid stafettävling
laget toppades för att få ett ointagligt försprång
○
äv.
få att vara som bäst vid viss tidpunkt
hon hade toppat formen lagom till OS
belagt sedan 1972
4
spela ut de högsta korten i (viss färg) först i hopp om att motståndarnas ev. garderingar ska falla; särsk. i bridge
någon toppar något
han toppade hjärtern
belagt sedan 1935
5
ge överskruv åt (boll) genom särskilt tillslag särsk. i tennis
någon toppar något
en toppad forehand som tog fart när den hade studsat
belagt sedan 1946
6
placera överst på något (vanligen maträtt eller dylikt)
JFR
topping
någon toppar (något) med något
skeda upp sorbeten i portionsglas och toppa med chokladplattor
belagt sedan 1978
toppatoppande, toppning