publicerad: 2021  
tortyr tortyren
tort·yr·en
substantiv
torty´r
● plågsam och förnedrande behandling (av person) i syfte att fram­tvinga bekännelse eller värde­full upp­lysning ofta ut­förd polis el. militär (i vissa länder)
SE tortera
tortyr (av någon)
elektrisk tortyr; fysisk tortyr; psykisk tortyr; ut­sättas för tortyr; tortyr av tredje graden; bekännelsen fram­tvingades under tortyr; tortyr är inte förenligt med konventionen om mänskliga rättigheter
○ äv. försvagat om andra (lång­dragna och) plågsamma före­teelser
det var rena tortyren att lyssna på hennes sång
belagt sedan 1604; av franska torture med samma betydelse; till lat. torque´re 'vrida'; jfr ur­sprung till tordera, torsion