publicerad: 2021  
traktat traktaten el. traktatet, plural traktater el. traktat, bestämd plural traktaterna el. traktaten
trakt·at·en
substantiv
trakta´t
1 skriftlig överens­kommelse mellan stater vanligen rörande någon fråga med folk­rättslig an­knytning
JFR fördrag 1, konvention 2, pakt
allianstraktat; fredstraktat; handelstraktat; vänskapstraktat
en traktat (med någon/något) (om något/sats)
en traktat (med någon) (om något)
en traktat (med någon) (om sats)
en traktat (med något) (om något)
en traktat (med något) (om sats)
en traktat (mellan några) (om något/sats)
en traktat (mellan några) (om något)
en traktat (mellan några) (om sats)
sluta en traktat; bryta en traktat
belagt sedan 1528; av lat. tracta´tus 'behandling; av­handling'; till traktera
2 avhandling särsk. över något filosofiskt el. moraliskt ämne
en traktat (om/över något)
en traktat (om något)
en traktat (över något)
en filosofisk traktat; Voltaires traktat om toleransen
○ spec. upp­bygglig (religiös) småskrift
belagt sedan 1529