publicerad: 2021  
trakt trakten trakter
trakt·en
substantiv
● geografiskt om­råde med obestämd avgränsning ofta om landsbygds­område
JFR bygd, nejd, omnejd, region
fjälltrakterna; gränstrakt; polartrakterna
(i) trakten (av något)
hon har rest till sydliga trakter; en enslig trakt i övre Norr­land
○ ofta om relativt begränsat om­råde som upp­fattas som en enhet (och som någon känner sam­hörighet med)
hemtrakt
det fanns en gammal kyrka i trakten; en ort i trakten av Flen
○ äv. om visst parti av kroppen el. något före­mål
magtrakten
ett hugg i trakten av hjärtat
○ äv. bildligt i ut­tryck för (abstrakt) närhet
ett resultat i trakten av världs­rekordet
belagt sedan 1615; av lat. trac´tus 'dragande; sträcka; nejd'; jfr ur­sprung till attrahera, extrakt, reträtt, trakta, traktera, traktor