publicerad: 2021
1trall
trallen trallar
trall·en
substantiv
1
enkel, glad melodi vanligen utan ord
JFR
1visa
en glad trall; sjunga en liten trall
belagt sedan 1716;
till
2tralla!!
2
i vissa uttryck
invant sätt att gå tillväga eller bete sig ofta med bibetydelse av slentrian
samma gamla trall; gå på i den vanliga trallen; hon föll snart in i deras trall
belagt sedan ca 1720
2trall
trallen äv. trallet, plural trallar äv. trall
trall·en
substantiv
●
lös spjälbotten på golv som skyddar mot direkt kontakt med vatten anv. på fartyg, i tvättrum och i andra våta utrymmen
en gammaldags tvättstuga med trall på golvet
○
äv. om liknande anordning som golv på uteplats i trädgård och dylikt
trallvirke; golvtrall; trätrall
lägga trall
belagt sedan 1741;
av lågtyska trallie 'galler'
