publicerad: 2021  
1tralla trallan trallor
trall·an
substantiv
trall`a
liten, låg vagn för transport på (järn­vägs)spår
JFR dressin
äv. om liknande vagn som inte är spår­bunden
belagt sedan 1891; efter engelska trolley med samma betydelse, till troll 'rulla'
2tralla trallade trallat
verb
trall`a
sjunga (en glad melodi) utan riktiga ord som er­sätts med ljud­följder av typen "tralala"
JFR gnola
någon trallar (något)
tralla med i refrängen om ni har glömt orden!
belagt sedan 1660; till tralala
trallatrallande
Där gingo tre jäntor i solen
på vägen vid Lindane Le,
de svängde, de svepte med kjolen,
de trallade, alla de tre. Gustaf Fröding, Tre trallande jäntor (i Nya dikter, 1894)