publicerad: 2021
1tralla
trallan trallor
trall·an
substantiv
trall`a 
●
liten, låg vagn för transport på (järnvägs)spår
JFR
dressin
○
äv. om liknande vagn som inte är spårbunden
belagt sedan 1891;
efter engelska trolley med samma betydelse, till troll 'rulla'
2tralla
trallade trallat
verb
trall`a
trallatrallande
Där gingo tre jäntor i solen
på vägen vid Lindane Le,
de svängde, de svepte med kjolen,
de trallade, alla de tre. Gustaf Fröding, Tre trallande jäntor (i Nya dikter, 1894)
på vägen vid Lindane Le,
de svängde, de svepte med kjolen,
de trallade, alla de tre. Gustaf Fröding, Tre trallande jäntor (i Nya dikter, 1894)
