publicerad: 2021
1trampa
trampan trampor
tramp·an
substantiv
tram`pa 
2trampa
trampade trampat
verb
tram`pa
1
sätta ner foten mot (mark eller golv) som led i förflyttning; ibland med bibetydelse av hänsynslös framfart eller dylikt
JFR
klampa 1
trampa snett; trampa stadens gator; de stigar där han hade trampat som barn; soldaterna trampade fram över fälten
○
äv.
ofta med partikelnner
(tungt) sätta ner foten på något som ligger på ett underlag; ibland med angivande av skadlig följd
han råkade trampa på hennes fot; hon råkade trampa hunden på svansen; folkmassan trampade ner ett litet barn
○
äv. med tanke på tilljämnande effekt (avsiktlig el. oavsiktlig)
trampa snö; väl trampade stigar
○
äv. om att bereda något genom att sätta ner fötterna
trampa vin
○
äv. bildligt
behandla hänsynslöst och på ett förnedrande sätt
han trampade på det dyrbaraste hon ägde, hennes tro; han ville inte trampa på en redan besegrad motståndare
trampa i klaveret
se
klaver
trampa någon på tårna
se
tå
trampa ur barnskorna
se
barnsko
trampa vatten
se
vatten
belagt sedan mitten av 1400-talet (Konung Christoffers Landslag);
fornsvenska trampa, av lågtyska trampen med samma betydelse; ev. besläktat med
trappa
2
trycka foten mot någon rörlig del av maskin eller dylikt, varifrån kraftöverföring sker
någon trampar (på något)
trampa hårdare på pedalen
○
ofta med avseende på maskin med sådan rörlig del
trycka foten mot drivande del av
någon trampar (igång) något
trampa cykel; trampa symaskin; trampa orgeln; trampa igång maskinen
○
äv. i absolut användning, särskilt
cykla
någon trampar (någonstans)
barnen trampade iväg till skolan
belagt sedan 1512 (i uttrycket trampa orgel; (Handlingar rörande Helga Lekamens Gille i Stockholm))
