publicerad: 2021  
tryck trycket, plural tryck, bestämd plural trycken
tryck·et
substantiv
1 fysisk på­verkan som något ut­övar vid beröring (av något annat) genom sin tyngd eller rörelse och som är (ganska jämnt) fördelad över en viss yta
tryckfördelning
tryck (mot/på någon/något)
tryck (mot någon)
tryck (mot något)
tryck (någon)
tryck (något)
öka trycket; lätta på trycket; poliserna klarade inte trycket från folk­massan; hon gav hans hand ett litet tryck
i fysikaliska och tekniska samman­hang med exaktare inne­börd kraft per yt­enhet
tryckmätare; blodtryck; lufttryck; lågtryck
högt tryck; lågt tryck; kolla trycket i däcket; gasen ut­övar ett visst tryck mot kärlets väggar; tio atmosfärers tryck; det inströmmande vattnets tryck
äv. om (något som upp­levs som) mer obestämd fysisk på­verkan
han kände ett tryck över bröstet
äv. bildligt om på­verkan av mer abstrakt, ofta psykiskt slag
sätta regeringen under tryck; stor­maktens tryck mot grann­landet; hon kände trycket på sig från den stora publiken; han pallade inte för trycket; trycket på akuten är starkt under helgerna
ibland äv. om hög stämning eller dylikt var­dagligt
det var bra tryck på diskoteket
lätta på trycket 1av­reagera sighon skrek och svor för att lätta på trycket 2kasta vattenhan gick ifrån sällskapet för att lätta på trycket
belagt sedan ca 1600; till trycka
2 språk­vetenskap sär­skilt energiskt ut­tal (av viss stavelse)
de flesta svenska ord har trycket på första stavelsen
belagt sedan 1898
3 vanligen i vissa ut­tryck det att tryckas
hon lät manuset gå i tryck
äv. med tanke på resultatet (det att före­ligga i) tryckt form
finnas i tryck; hon njöt av att se sin artikel i tryck
äv. mer konkret
trycket på tröjan
spec. trycksak
ett vackert tryck
spec. äv. med tanke på lokal eller dylikt där tryckning sker
komma ut av trycket
belagt sedan 1544