publicerad: 2021
tryck
trycket, plural tryck, bestämd plural trycken
tryck·et
substantiv
1
fysisk påverkan som något utövar vid beröring (av något annat) genom sin tyngd eller rörelse och som är (ganska jämnt) fördelad över en viss yta
SE
trycka 1
tryckfördelning
tryck (mot/på någon/något)
tryck (mot någon)
tryck (mot något)
tryck (på någon)
tryck (på något)
öka trycket; lätta på trycket; poliserna klarade inte trycket från folkmassan; hon gav hans hand ett litet tryck
○
i fysikaliska och tekniska sammanhang med exaktare innebörd
kraft per ytenhet
högt tryck; lågt tryck; kolla trycket i däcket; gasen utövar ett visst tryck mot kärlets väggar; tio atmosfärers tryck; det inströmmande vattnets tryck
○
äv. om (något som upplevs som) mer obestämd fysisk påverkan
han kände ett tryck över bröstet
○
äv. bildligt om påverkan av mer abstrakt, ofta psykiskt slag
sätta regeringen under tryck; stormaktens tryck mot grannlandet; hon kände trycket på sig från den stora publiken; han pallade inte för trycket; trycket på akuten är starkt under helgerna
○
ibland äv. om hög stämning eller dylikt
vardagligt
det var bra tryck på diskoteket
lätta på trycket
1avreagera sighon skrek och svor för att lätta på trycket
2kasta vattenhan gick ifrån sällskapet för att lätta på trycket
belagt sedan ca 1600;
till
trycka
2
språkvetenskap
särskilt energiskt uttal (av viss stavelse)
de flesta svenska ord har trycket på första stavelsen
belagt sedan 1898
3
vanligen i vissa uttryck
det att tryckas
SE
trycka 3
hon lät manuset gå i tryck
○
äv. med tanke på resultatet
(det att föreligga i) tryckt form
finnas i tryck; hon njöt av att se sin artikel i tryck
○
äv. mer konkret
trycket på tröjan
○
spec.
trycksak
ett vackert tryck
○
spec. äv. med tanke på lokal eller dylikt där tryckning sker
komma ut av trycket
belagt sedan 1544