publicerad: 2021  
trut truten trutar
trut·en
substantiv
1 (typ av) stor mås med röd fläck på under­näbben
JFR mås
gråtrut; havstrut; silltrut
ett moln av skriande trutar
belagt sedan 1579; av ovisst urspr.; ev. samma ord som trut 2
2 var­dagligt i vissa ut­tryck mun särsk. med tanke på dess funktion som tal­organ
truten gick oavbrutet på henne; vi måste täppa till truten på den prat­kvarnen
få på truten få ett slag i an­siktetvarje gång han gick från skolan fick han på truten av några äldre elever
hålla truten hålla tystvakten sa till dem att hålla truten
vara smord i truten ha lätt för att talahon är smord i truten och har all­tid en historia på lager
vara stor i truten vara skrytsam och stor­ordigjante­lagen säger att man inte ska vara för kaxig eller stor i truten
belagt sedan 1609; urspr. 'stor, ut­stående mun'; besläktat med fornsvenska þrutna 'svälla; skjuta ut'; jfr engelska throat 'strupe'