SO
Svensk ordbok
tryckår: 2009  
gytt`ja substantiv ~n gyttj·ankletig, vatten­blandad jord av gröngulgrå eller brunaktig färg jordbr.JFRcohyponymdycohyponym1slam gyttjepöllergyttjabilen körde fast i gyttjansedan ca 1600eg. ’ut­gjutning’; besl. med gjuta; jfr fornsv. urgytia ’slöseri’