publicerad: 2021  
trög trögt tröga
adjektiv
1 som bara med möda kan fås att röra sig särsk. om före­mål utan egen rörelse­förmåga som löper i någon bana
trög (med att+verb) trög (att+verb)
en trög grind; den tröga växel­spaken
○ äv. om före­mål med egen rörelse­förmåga (el. varelse) som rör sig eller arbetar långsamt och med svårighet
hästen var gammal och trög; han var trög i vändningarna; maskinen gick trögt (adverbial)
○ äv. om om­ständigheter som omöjlig­gör snabb förflyttning
trögt före
○ äv. om abstrakta före­teelser som hålls igång eller ut­vecklas endast med möda
en trög start; en trög konversation; det gick trögt i starten för projektet (adverbial)
trögt (före) i port­gången se portgång
vara trög i magen se mage
belagt sedan 1472–86 (Speculum Virginum); fornsvenska trögher 'trög; ovillig'; av om­diskuterat urspr.
2 som tänker slött och långsamt enl. någons upp­fattning
JFR saktfärdig
tröga och omotiverade elever
○ äv. om handling, (organ för) själs­förmögenheter och dylikt något var­dagligt
hans tröga fattnings­förmåga; kan du inte få in det i din tröga skalle?
belagt sedan ca 1655