publicerad: 2021  
tålamod tåla­modet
tåla|­mod·et
substantiv
tå`lamod
● förmåga att ut­härda (före­komst av något oönskat) utan att bli (öppet) irriterad
tålamodsprövande
tålamod (med någon/något)
tålamod (med någon)
tålamod (med något)
tålamod (att+verb)
oändligt tåla­mod; pröva någons tåla­mod; fresta någons tåla­mod; tappa tåla­modet; vid den femte fel­ringningen förlorade hon tåla­modet; han visade stort tåla­mod med de bråkiga barnen; man måste ha en ängels tåla­mod för att inte irritera sig på tv-reklam; hennes tåla­mod tröt till sist
○ äv. förmåga att länge ägna sig åt något (svårt) utan att tröttna; särsk. om förmåga att vänta
barnen har inte till­räckligt med tåla­mod för att lägga pussel; en ornitolog måste vara ut­rustad med en god portion tåla­mod
belagt sedan 1385 (Klosterläsning); fornsvenska tholamodh; till tåla och mod 1 i bet. 'sinne'