publicerad: 2021
tävlan
bestämd form tävlan, utrum; som plural kan användas tävlingar
tävl·an
substantiv
●
ofta något formellt
det att
tävla i sportsammanhang el. allmännare
tävlan (med någon/något) (i/om något)
tävlan (med någon) (i något)
tävlan (med någon) (om något)
tävlan (med något) (i något)
tävlan (med något) (om något)
tävlan (mellan några) (i/om något)
tävlan (mellan några) (i något)
tävlan (mellan några) (om något)
han segrade i tävlan med hela eliten; de möttes i ädel tävlan; tävlan om makten; hon deltog utom tävlan
belagt sedan 1747