publicerad: 2021  
tävlan bestämd form tävlan, utrum; som plural kan användas tävlingar
tävl·an
substantiv
tä`vlan
● ofta något formellt det att tävla i sport­sammanhang el. all­männare
JFR konkurrens 1, tävling
fälttävlan
tävlan (med någon/något) (i/om något)
tävlan (med någon) (i något)
tävlan (med någon) (om något)
tävlan (med något) (i något)
tävlan (med något) (om något)
tävlan (mellan några) (i/om något)
tävlan (mellan några) (i något)
tävlan (mellan några) (om något)
han segrade i tävlan med hela eliten; de möttes i ädel tävlan; tävlan om makten; hon del­tog ut­om tävlan
belagt sedan 1747