publicerad: 2021
töva
tövade tövat
verb
tö`va 
●
något ålderdomligt
dröja
någon tövar (med något) (tid)
han tövade med svaret
○
ibland i opersonlig konstruktion
det tövar (tid)
det tövade inte länge innan de var gifta
belagt sedan ca 1452 (Nya eller Karls-Krönikan);
fornsvenska töva; trol. av lågtyska toven 'vänta; hindra'
tövatövande, tövan
