publicerad: 2021  
underställa underställde underställt, presens underställer
verb
un`derställa
● ofta pass. ge (någon) rätt att bestämma över
någon/något underställs (någon/något)
någon underställs (någon)
någon underställs (något)
något underställs (någon)
något underställs (något)
styrkorna ska under­ställas armé­chefen; frågan ska under­ställas styrelsen(s prövning)
○ äv. ge (någon) till­fälle att göra bedömning av
domen under­ställdes dom­stolens prövning
belagt sedan 1634
underställaunderställande, underställning