publicerad: 2021
undkomma
undkom undkommit, presens undkommer
verb
●
lyckas rädda sig undan någon fara eller dylikt
någon undkommer (någon/något)
någon undkommer (någon)
någon undkommer (något)
gärningsmannen lyckades undkomma
○
spec. i ett fast uttryck
hon fick en svår sladd men undkom med blotta förskräckelsen
belagt sedan början av 1300-talet (Skåne-Lagen);
fornsvenska untkomma; efter lågtyska entkommen med samma betydelse
undkommaundkommande