publicerad: 2021  
ungdom ungdomen ungdomar
ung·dom·en
substantiv
ung`dom
1 knappast plur. tidig period av livet, efter barndomen vanligen mellan ca 15 och ca 30 år; i fråga om människa
ungdomsförälskelse; ungdomssynd
(i/under) ungdomen
(i) ungdomen
(under) ungdomen
han tänkte till­baka på sin ungdom; i sin ungdom arbetade hon i ut­landet
äv. om mot­svarande egenskaper
drömmen om evig ungdom; hon har lyckats behålla sin ungdom genom åren
spec. i mytologiska samman­hang
sökandet efter ungdomens källa
i sin gröna ungdom vid en tämligen tidig levnadsålderi sin gröna ungdom var hon mycket skicklig i att kasta varpa
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska ungdom; till ung och 1dom!!
2 (gruppen av) unga personer i (de övre) ton­åren el. tidig 20-års­ålder
ungdomsgård; ungdomsrevolt; skolungdom
äldre har all­tid ojat sig över "dagens ungdom"; böcker för barn och ungdom
äv. om en­skild ung person ofta plur.
sommarjobbande ungdomar; ungdomarna ville gå ut och dansa; hon är inte någon ungdom längre
äv. i namn på vissa ungdoms­förbund
Grön ungdom
belagt sedan 1659
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals! Evert Taube, Calle Schewens vals (i Ultra­marin, 1936)