publicerad: 2021
ungdom
ungdomen ungdomar
ung·dom·en
substantiv
ung`dom 
1
knappast plur.
tidig period av livet, efter barndomen vanligen mellan ca 15 och ca 30 år; i fråga om människa
ungdomsförälskelse; ungdomssynd
han tänkte tillbaka på sin ungdom; i sin ungdom arbetade hon i utlandet
○
äv. om motsvarande egenskaper
drömmen om evig ungdom; hon har lyckats behålla sin ungdom genom åren
○
spec. i mytologiska sammanhang
sökandet efter ungdomens källa
i sin gröna ungdom
vid en tämligen tidig levnadsålderi sin gröna ungdom var hon mycket skicklig i att kasta varpa
2
(gruppen av) unga personer i (de övre) tonåren el. tidig 20-årsålder
äldre har alltid ojat sig över "dagens ungdom"; böcker för barn och ungdom
○
äv. om enskild ung person
ofta plur.
sommarjobbande ungdomar; ungdomarna ville gå ut och dansa; hon är inte någon ungdom längre
○
äv. i namn på vissa ungdomsförbund
Grön ungdom
belagt sedan 1659
O, eviga ungdom, mitt hjärta är ditt,
spel opp, jag vill dansa en vals! Evert Taube, Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)
spel opp, jag vill dansa en vals! Evert Taube, Calle Schewens vals (i Ultramarin, 1936)
