publicerad: 2021  
1upphäva upphävde upphävt, presens upphäver
verb
upp`häva
● låta upp­höra att gälla
JFR annullera
någon upphäver något
upp­häva beslutet; upp­häva domen
belagt sedan 1743
upphävaupphävande, upphävning
2upphäva upphov el. upphävde, upphävt, presens upphäver
verb
upp`häva
● äv. lös förbindelse, se häva upp med kraft fram­bringa (starkt) ljud eller dylikt
någon upphäver något
han upp­hävde ett ill­tjut
○ äv. ton­vikt på ljud­källan
hon upp­hov sin röst i protest
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Svenska Medeltids-Postillor); fornsvenska uphäfia; av lågtyska upheven med samma betydelse; jfr ur­sprung till förhäva sig, häva
upphävaupphävande, upphävning