publicerad: 2021  
uppmjuka uppmjukade uppmjukat
verb
upp`mjuka
● vanligen perfekt particip el. lös förbindelse, jfr mjuka upp göra mjukare
något är uppmjukat
vägkanten hade blivit våt och upp­mjukad
○ äv. bildligt, sär­skilt med av­seende på regel eller dylikt
förbudet mot att gå mot röd gubbe har upp­mjukats
○ äv. med tanke på själslig motstånds­kraft vanligen perfekt particip
någon är uppmjukad
den miss­tänkte var ordentligt upp­mjukad efter fem timmars förhör
belagt sedan 1718
uppmjukauppmjukande, uppmjukning