publicerad: 2021  
uppresa uppreste upprest, presens uppreser
verb
upp`resa
1 ofta lös förbindelse, se resa upp­föra (i mer eller mindre lod­rät riktning)
någon uppreser något
upp­resa en minnes­vård; ett altare upp­rest till gudens ära
○ äv. bildligt något hög­tidligt i vissa ut­tryck
flera frågor upp­restes efter hans tal
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska upresa
2 få att börja göra upp­ror
uppresa några (mot någon/något)
uppresa några (mot någon)
uppresa några (mot något)
gerillan upp­reste folket mot regeringen
belagt sedan slutet av 1400-talet H[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare
uppresauppresande, uppresning
uppresa sig