publicerad: 2021
uppstiga
uppsteg uppstigit uppstigen uppstigna, presens uppstiger
verb
upp`stiga 
●
vanligen lös förbindelse, se
stiga
förflytta sig till högre läge
någon uppstiger (någonstans)
○
spec. om person efter vila
hon var nyss uppstigen
○
äv. bildligt beträffande makt eller dylikt
Kina uppsteg till stormakternas krets
belagt sedan mitten av 1300-talet (Bjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen));
fornsvenska upstigha
uppstigauppstigande, uppstigning
Uppstigen till himmelen, sittande på allsmäktig Gud faders högra sida.
Ur den apostoliska trosbekännelsen
