publicerad: 2021  
1urbota
ur|­bota
adverb
u`rbota
● ytterligt vanligen om något negativt
han betedde sig ur­bota dumt
belagt sedan 1855; till 2urbota!!
2urbota ingen böjning
ur|­bota
adjektiv
u`rbota
● ålderdomligt som inte kan sonas med böter om brottslig gärning
ur­bota mål; ur­bota brott
○ äv. om person, med tanke på karaktär eller dylikt oförbätterlig
han är en ur­bota slarver
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska urbota; till 1ur 1 och 1bot!!