publicerad: 2021  
utbildning ut­bildningen ut­bildningar
ut|­bild·ning·en
substantiv
u`tbildning
● systematisk under­visning och träning som ger kunskaper och färdigheter för visst yrke och ofta ger viss formell kompetens för detta
SE utbilda 1, utbilda sig JFR bildning 3
utbildningsbidrag; utbildningsdepartement; utbildningsnivå; forskarutbildning; grundutbildning; internutbildning; personalutbildning; skolutbildning; vuxenutbildning
utbildning (av/för någon) (i något/att+verb)
utbildning (av någon) (i något)
utbildning (av någon) (i att+verb)
utbildning (för någon) (i något)
utbildning (för någon) (i att+verb)
utbildning (av någon) (till någon/något)
utbildning (av någon) (till någon)
utbildning (av någon) (till något)
få en god ut­bildning; skaffa sig en ut­bildning; en akademisk ut­bildning; ut­bildning och forskning; sned­rekryteringen till högre ut­bildning; ungdomarna erbjöds praktik eller ut­bildning
○ äv. om under­visning för någon spec. färdighet
utbildningsfartyg
få ut­bildning i hjärt-lung­räddning
spärrad ut­bildning ut­bildning som bara ett begränsat an­tal elever an­tas tilli slutet av 1980-talet lyckades hon komma in på en spärrad ut­bildning vid universitet
varvad ut­bildning ut­bildning med om­växlande teori och praktikstadens hög­skola har varit ledande bland landets läro­säten i att ut­veckla varvad ut­bildning i sam­arbete med regionens närings­liv
belagt sedan 1794