publicerad: 2021
utfärda
utfärdade utfärdat
verb
●
låta framställa (dokument) i lagligt bindande form
någon utfärdar något (för/till/åt någon)
någon utfärdar något (för någon)
någon utfärdar något (till någon)
någon utfärdar något (åt någon)
utfärda ett pass; utfärda arresteringsorder; utfärda läkarintyg
○
äv. något utvidgat
utfärda instruktioner; utfärda ett löfte
belagt sedan 1661;
jfr fornsvenska utfärþa 'avsända; avfärda'; i nutida bet. efter tyska ausfertigen
utfärdautfärdande