publicerad: 2021  
utgå utgick utgått utgången utgångna, presens utgår
ut|­går
verb
u`tgå
1 börja sin förflyttning från viss plats
någon/något utgår från någon/något/sats
någon utgår från någon
någon utgår från något
någon utgår från sats
något utgår från någon
något utgår från något
något utgår från sats
bussen ut­går från Stortorget
○ äv. om abstrakt före­teelse
nya direktiv ut­gick från företags­ledningen
○ äv. i fråga om här­stamning, ur­sprung eller dylikt med prep.ur
någon utgår ur något
en man som ut­gått ur folkets djupa led
○ spec. i ett fast ut­tryck
all offentlig makt ut­går från folket
○ ofta bildligt med prep.från ta som tanke­mässig utgångs­punkt
hon ut­gick från att åhörarna var in­satta i problematiken
○ äv. med an­tydan om förväntan el. upp­maning
jag ut­går från att alla gör sitt bästa
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska utganga 'gå ut; ut­färdas; ut­betalas; ut­löpa'
2 upp­höra att ut­göra del av
något utgår (ur något) något utgår (tid)
vålds­scenerna bör ut­gå ur filmen; boken var ut­gången på förlaget
○ äv. upp­höra att delta i tävling eller dylikt
hon tvingades ut­gå på grund av skada
belagt sedan 1804
3 betalas till viss (typ av) mot­tagare
något utgår (till någon)
sjuk­penning ut­går från och med den femtonde dagen; lön ut­går även under ut­bildningen; bonus ut­går till skötsamma försäkringstagare
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Uplands-Lagen
4 äv. lös förbindelse, jfr gå ut nå sitt slut särsk. i fråga om giltighet
SE utgång 5
något utgår (tid)
ansöknings­tiden ut­går den 1 oktober; uppehålls­tillståndet hade ut­gått
belagt sedan förra hälften av 1300-talet Södermanna-Lagen