publicerad: 2021  
gräva grävde grävt, presens gräver
verb
grä`va
● ibland med partikel, sär­skiltfram, ner, upp, ut åstad­komma grop i marken (eller snön) vanligen med hjälp av spade, nu­mera äv. med gräv­maskin
grävare; höstgräva; utgrävning
någon gräver (något)
någon gräver (fram/ner/upp/ut något)
någon gräver (fram något)
någon gräver (ner något)
någon gräver (upp något)
någon gräver (ut något)
någon gräver (efter något)
barnen grävde efter en skatt; han skulle gräva upp rabatterna och plantera lökar; mördaren kan ha grävt ner mord­vapnet; arkeologerna håller på att gräva ut en antik bo­plats i om­rådet
○ äv. med av­seende på resultatet
gräva en grop; gräva en brunn
○ äv. om att åstad­komma grop el. hål eller dylikt i andra före­mål
gräva bland ruinerna; hennes naglar grävde sig in i hans arm
○ äv. bildligt, spec. rota
hon grävde i garderoben efter något passande att ta på sig
○ spec. äv. om att under­söka nog­grant
gräva i det förflutna; en rad sär­egna om­ständigheter har grävts fram
○ sär­skilt (i presens particip) i medie­sammanhang under­söka nog­grant
en grävande journalist; grävande journalistik
gräva ner strids­yxan se stridsyxa
gräva sin egen grav se grav
gräva upp strids­yxan se stridsyxa
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen); fornsvenska grava, gräva; gemensamt germanskt ord; jfr ur­sprung till 1grav!!, grava, grop
grävagrävande, grävning
Gräv där du står. Titel på bok av Sven Lindqvist (1978), en hand­bok för lek­män i forsknings­metodik (särsk. metodik för arbets­plats­forskning)
gräva ned sig, gräva ner sig