publicerad: 2021  
utrymme ut­rymmet ut­rymmen
ut|­rymm·et
substantiv
u`trymme
1 (till­räcklig) rumslig ut­sträckning eller volym för att något ska få plats; ibland mer el. mindre bildligt
JFR plats 2, 1rum 2
utrymmesbrist; utrymmeskrävande; golvutrymme; manöverutrymme; spaltutrymme
utrymme (för något)
det var trångt om ut­rymmet; ett stort hus med extra ut­rymmen i källaren; det fanns gott om ut­rymme för en madrass på golvet; tidningarna ägnade stort ut­rymme åt kunga­bröllopet
○ äv. bildligt, sär­skilt i fråga om handlings­möjlighet eller dylikt
JFR spelrum
förhandlingsutrymme
skapa ut­rymme för offensiva satsningar; det fanns inte ut­rymme för diskussioner längre; ekonomerna an­såg att det fanns ut­rymme för en räntesänkning
belagt sedan 1420 (öppet brev utfärdat av Lauren Johansson om jordbyte med prebendan i Strängnäs (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska utryme 'plats att ut­breda sig', till utryma sik 'ut­breda sig'; jfr ur­sprung till 1rum!!, rymma
2 (mindre) lokalitet vanligen i an­slutning till bo­stad
JFR plats 2, 1rum 1
förrådsutrymme; källarutrymme
gemensamma ut­rymmen
belagt sedan 1894