publicerad: 2021
1vaka
vakade vakat
verb
va`ka 
1
avstå från sömn när man normalt skulle sova; ofta för att vid behov hjälpa sjuk person
någon vakar (in något)
vaka vid en sjukbädd; syster Estrid vakar i natt
○
äv. bildligt
hålla uppsikt över någon el. något
vaka över sina ägodelar; han höll ett vakande öga över projektet
○
ibland med angivande av slutpunkten för vakandet
vanligen med partikelnin
vaka in det nya året
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska vaka; gemensamt germanskt ord, besläktat med lat. vege´re 'liva upp', vig´il 'vaken'; jfr ursprung till
vigilia
2
följa vågornas rörelser om båt
något vakar sätt
belagt sedan 1705;
sv. dial. vaka 'hålla sig över vattnet'; samma ord som
1vaka 1
3
mindre brukligt
göra vak i is
vakning
någon vakar (något)
belagt sedan 1466–67 (Kämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebok);
fornsvenska vaka; till
vak
vakavakande
2vaka
vakan vakor
vak·an
substantiv
va`ka
1
avstående från sömn under en natt eller dylikt
SE
1vaka 1
hålla vaka
belagt sedan slutet av 1200-talet (i sammansättn. natt-; (Westgöta-Lagen))
fornsvenska vaka
Aftonen rodnar, vakan slår,
stilla en doft ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
stråla sällhet då.
Ur körstycket Under rönn och syren med text av Zacharias Topelius (1855) och musik av Herman Palm (1880).
stilla en doft ur hjärtat går.
Blommande sköna dalar
stråla sällhet då.
Ur körstycket Under rönn och syren med text av Zacharias Topelius (1855) och musik av Herman Palm (1880).
