publicerad: 2021
1vagga
vaggan vaggor
vagg·an
substantiv
vagg`a 
●
spädbarnssäng som kan försättas i lätt gungning
JFR
spjälsäng
babyn låg och jollrade i vaggan
○
äv. om andra föremål med liknande form
passervagga
○
äv. bildligt om ställe där någon är född el. något har uppstått
hans vagga stod i England; Grekland, vår civilisations vagga
från vaggan till graven
under hela liveti de postumt utgivna memoarerna får vi följa henne från vaggan till graven; reklambilderna följer oss numera från vaggan till graven
(redan) i vaggan
(redan) i späd ålderredan i vaggan kom hon i kontakt med klassisk musik
belagt sedan slutet av 1200-talet (Westgöta-Lagen);
fornsvenska vagga; till
2vagga!!
2vagga
vaggade vaggat
verb
vagg`a
●
sakta röra från den ena sidan till den andra (som) i en vagga
JFR
1gunga 1
båten vaggades av vågorna; hon vaggade barnet till sömns
○
äv.
sakta röra sig som en vagga
båten vaggade i vågskvalpet
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus));
fornsvenska vagga; gemensamt germanskt ord, nära besläktat med no. vaga 'röra sig fram och tillbaka'; jfr ursprung till
vackla
vaggavaggande, vaggning
Och vid de skummiga stränderna
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst. Bo Bergman, Melodi (i Elden, 1917)
hör jag din stämmas
vaggande vågsorl till tröst.
Räck mig de älskade händerna.
Mörkret skall skrämmas.
Kvalet skall släppa mitt bröst. Bo Bergman, Melodi (i Elden, 1917)
