publicerad: 2021  
1vak vaken vakar
vak·en
substantiv
● mindre öppning i is upp­huggen el. naturlig
de vinter­badade i vaken; de högg upp en vak för att pimpel­fiska; han gav sig ut på skrid­skor på tunn is och föll i en vak
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska vak; gemensamt germanskt ord, besläktat med sv. dial. väcka 'hugga hål i isen'; jfr ur­sprung till nötväcka
2vak vaket
vak·et
substantiv
● av­stående från sömn ofta för att vaka över sjuk person
SE 1vaka 1
nattvak
belagt sedan 1855; till 1vaka 1