publicerad: 2021  
vaken vaket vakna
vakn·are
adjektiv
va`ken
● som inte sover utan är vid fullt med­vetande
klarvaken; nyvaken; yrvaken
vaken (för något/sats)
vaken (för något)
vaken (för sats)
hålla sig vaken; hon låg vaken hela natten; han var fort­farande vaken när hon kom hem
○ ibland äv. (med konstruktions­växling) om till­stånd, tids­period eller dylikt
vakendröm
i vaket till­stånd; han arbetar nästan all sin vakna tid
○ äv. bildligt upp­märksam, pigg
en vaken och klipsk ung man; han har ett vaket sinne för mode­trender
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vaken 'vaken, vaksam'; nord. ord, nära besläktat med 1vaka 1, vakna