publicerad: 2021  
vakna vaknade vaknat
verb
va`kna
● bli vaken
någon vaknar (ur något) (av något/sats)
någon vaknar (ur något) (av något)
någon vaknar (ur något) (av sats)
någon vaknar (till något)
hon vaknade inte förr­än sent på för­middagen; de vaknade av explosionen; han mådde illa när han vaknade ur narkosen; den medvets­lösa kvinnan vaknade till liv
○ äv. bildligt, spec. om att bli med­veten
JFR väckelse
vakna till besinning; hans intresse för matlagning vaknade när han var i Frank­rike; hans sam­vete vaknade till sist
○ spec. äv. om före­teelser med an­knytning till människor, djur el. växter
staden har vaknat till liv; det våras och naturen vaknar
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)); fornsvenska vakna; gemensamt germanskt ord; bildn. till 1vaka 1
vaknavaknande
vakna till, vakna upp