publicerad: 2021  
vakta vaktade vaktat
verb
vak`ta
● skydda (någon eller något) genom att hålla sig nära och vara beredd att in­gripa mot ev. fara
JFR bevaka 1
någon vaktar (på/över) någon/något
någon vaktar (på) någon
någon vaktar (på) något
någon vaktar (över) någon
någon vaktar (över) något
vakta in­gången; de vill ha en hund som kan vakta huset
○ äv. med av­seende på det farliga skydda mot fara från någon/något, genom att hålla sig beredd att in­gripa
vakta en fånge; vakta elden
○ äv. hålla upp­sikt över
vakta barnen; vakta får
○ spec. med prep.på kontrollera
vakta på sina arbets­kamrater; vakta på sina känslor
vakta sin tunga se tunga
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vakta; av lågtyska wachten med samma betydelse; till vakt
vaktavaktande, vakt