publicerad: 2021  
vaktmästare vakt­mästaren äv. vardagligt vaktmästarn, plural vakt­mästare, bestämd plural vaktmästarna
vakt|­mäst·ar·en
substantiv
vak`tmästare
● (titel för) person som har till yrke att sköta till­syn, budskickning och kontakt med all­mänheten på större arbets­plats
skolvaktmästare
projektorn hämtas hos vakt­mästarn; vakt­mästaren visade henne vägen till hissen
○ ibland äv. ibland något ned­sättande servitör
vakt­mästarn, får jag betala!
belagt sedan 1540 som militär titel; ca 1740 i sin nuv. bet.; av tyska Wachtmeister, urspr. 'den som har an­svaret för vakttjänsten och ordningen (i städerna)'; i äldre sv. äv. ung. 'fan­junkare'