SAOL SO SAOB Alla tre SO Svensk ordbok publicerad: 2021 vanhävd vanhävden van|hävd·en substantiv va`nhävd ● ålderdomligt misskötsel av jordbruk så att avkastningsförmåga och dylikt äventyras JFR förfall 1, vanvård en gård som råkat i vanhävd belagt sedan 1585 SO Alfabetisk lista vanföreställningssyndrom (vanföreställning) vanheder subst. vanhedra verb vanhedra (van-) vanhelga verb vanhävd subst. vanhävd (hävd) vanilj subst. vaniljarom (arom) vaniljessens (essens) vaniljglass (vanilj) Till alla ordböcker