publicerad: 2021  
1vanära vanäran
van|­är·an
substantiv
va`nära
vanheder särsk. om förlust av yttre respekt
JFR skam
fotbolls­huliganerna drog van­ära över Eng­land
belagt sedan 1320–50 (En nyttigh Bok om Konnunga Styrilse och Höfdinga); fornsvenska vanära
2vanära vanärade vanärat
verb
va`nära
vanhedra
någon vanärar någon/något
någon vanärar någon
någon vanärar något
hans namn van­ärades genom sonens skumraskaffärer
belagt sedan ca 1420 (Bonaventuras Betraktelser); fornsvenska vanära
vanäravanärande, 1vanära