publicerad: 2021  
1vart
adverb
● till vilken plats som in­ledning till direkt el. indirekt fråga
vart ska du gå?; hon frågade vart kusinerna hade tagit vägen
○ äv. i vilken riktning
vart sprang han?
belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Södermanna-Lagen); fornsvenska hvart, till hvar 'var' och at 'åt'
2vart ingen böjning, utrum
substantiv
● i vissa ut­tryck och sammansättn. något stycke i god­tycklig riktning ofta i nekande samman­hang; konkret el. abstrakt
ingenvart; någonvart
hon kom ingen vart med broderiet
belagt sedan ca 1350 (Konung Magnus Erikssons Stadslag); fornsvenska nokon vart 'någon vart'; vart bet. urspr. 'vänd emot'; jfr ur­sprung till lovart, vedervärdig