publicerad: 2021  
vemod ve­modet
ve|­mod·et
substantiv
ve`mod
● stämning av stillsam saknad och sorg över något som upp­levs som förlorat
vemod (över något/att+verb/sats)
vemod (över något)
vemod (över sats)
vemod (över att+verb)
hon kände ve­mod vid tanken på att barnen snart skulle vara vuxna och ut­flugna ur boet; ett stänk av ve­mod smög sig in i glädjen vid bandets avskedskonsert
belagt sedan 1637; av tyska Wehmut med samma betydelse; jfr ur­sprung till ve, mod 1
Så stilla som ve­modet
vandrar bort över ögonens skymning
slår ingen blomma ut.
Så tyst som ve­modet
sjunger sorgsna visor i hjärtat,
så tyst tiger ingen fågel.
Elsa Grave, Som ve­modet vandrar (i Inkräktare, 1943)