publicerad: 2021
ve
ingen böjning, neutrum
substantiv
●
vanligen i vissa uttryck
(tillstånd av) stort elände el. olycka el. något ont
MOTSATS
3väl
han svor ve och förbannelse över den krånglande bilen
○
ofta (förr) som utrop som anger önskan om ont el. känsla av något hotande
högtidligt el. skämtsamt
ve dig!; ve och fasa!; ve den patient som inte följde läkarens ordinationer
(någons) väl och ve
se
väl
belagt sedan ca 1350 (Westgöta-Lagen);
fornsvenska ve; substantivering av utropsordet ve, gemensamt germanskt ord, motsvarande lat. væ 've!'