publicerad: 2021  
mod modet
mod·et
substantiv
1 förmåga att handla utan fruktan för följder vanligen för ett gott syfte och med in­sikt om riskerna; så­väl om fysisk som psykisk oräddhet
JFR tapperhet
mod (att+verb)
fysiskt mod; moraliskt mod; visa mod i farans stund; han saknade mod att handla
med förtvivlans mod ibland skämtsamti en desperat sinnes­stämninghan försökte med förtvivlans mod få ordning på alla sina papper
ta mod till sig samla nöd­vändig inre styrkaför viss handling: hon tog mod till sig och begärde ordet
belagt sedan förra hälften av 1400-talet (Östnordiska och latinska medeltidsordspråk); fornsvenska moþ 'sinne; vrede; mod; stolthet'; gemensamt germanskt ord, urspr. 'sinne' eller 'vrede'; jfr ur­sprung till anmoda, förmoda, högmod, muta in, tålamod
2 själsligt till­stånd
JFR sinnesstämning
jämnmod; svårmod; vemod
till mods vid adj mod
vara vid gott mod; känna sig illa till mods
○ ibland spec. om gott själsligt till­stånd (ibland mer el. mindre bildligt)
hålla modet uppe; tappa modet; företags­ledningen försökte in­gjuta mod i aktie­ägarna
○ ibland med bi­betydelse av oräddhet
JFR mod 1
friskt mod!
i hastigt mod ofta juridikutan före­gående planeringhon hävdade att hennes klient hade begått brottet i hastigt mod
med berått mod sär­skilt i lag­språkmed av­sikthan sköt ner dem med berått mod
repa mod få till­baka inre styrkai tredje perioden repade laget mod och lyckades till slut kvittera
belagt sedan ca 1350 Konung Magnus Erikssons Stadslag