publicerad: 2021  
veritabel veritabelt veritabla
ver·it·abl·are
adjektiv
verita´bel
● som verkligen, i egentlig mening, kan sägas vara det som an­ges av samman­hanget
SYN. sannskyldig JFR verklig 2
ett veritabelt mästar­kast; en veritabel succé; flyg­resan blev en veritabel mar­dröm
belagt sedan 1740; av franska véritable med samma betydelse; till lat. ve´ritas 'sanning', till ve´rus 'sann'; jfr ur­sprung till verifiera